*

Igår ställdes då Arsenal mot Birmingham i Ligacupens final. En final som Birmingham vann efter att Koscielny och Szczesny samarbetat och målat upp en rejäl tavla i matchens slutminuter.

*

Slutresultat: 1-2

*

Frågan är ju nu: har Arsenal som topplag gått så länge utan titlar att man helt och hållet har tappat den vinnarmentalitet som gör att man faktiskt kan vinna titlar?

*

Arsenal vann FA-cupen 2005, men hur många av dagens spelare var med om den titeln? Almunia, Fabregas, van Persie, Clichy. Fyra spelare, varav en inte spelade gårdagens final. I en trupp på 25 spelare är det alltså fyra stycken som var med om att vinna klubbens senaste titel. Från CL-final-förlusten 2006 återstår bara ovan nämnda fyra plus Eboué. Från det lag som vann ligan 2003-04 återstår enbart Gael Clichy. Så frågan är berättigad: har Arsenal förlorat den vinnarmentalitet som krävs för att på allvar utmana om titlar?

*

Att man förlorar mot Birmingham och misslyckas med att ta hem klubbens första titel på fem år är en ganska klar indikation att någonting fattas.

*

För att jämföra kan man påpeka att Manchester United har 5 spelare (Brown, O'Shea, Fletcher, Giggs, Scholes) kvar från det lag som slog Millwall med 3-0 i FA-cup-finalen 2004 (Spelare som fanns med i startelvan eller på bänken då). Hela nio spelare från det lag som slog Wigan med 4-0 i Ligacupfinalen 2006 (van der Sar, Brown, Ferdinand, O'Shea, Giggs, Park, Rooney, Evra, Vidic) finns kvar i dagens United.

*

Så: från 2004 har alltså United fem spelare mot Arsenals en; för 2006 har United alltså nio spelare mot Arsenals fem. Dessutom har United kvar spelare som Giggs och Scholes som nu har varit i klubben i 15-20 år, och vunnit tjogtals med titlar tillsammans.

*

Man kan undra: hade det kunnat vara annorlunda för Arsenal om man behållit klubbikoner som Vieira och Henry som faktiskt kunnat bidra med vinnarmentalitet?

*

Klart är i vilket fall som helst att Arsenal har ett orutinerat lag (rent generellt, vissa spelare har ju vunnit en del med tidigare klubbar). Har Arsenal redan gått utan titlar så länge att det faktiskt satt sig i huvudet på spelarna? Eller är de fortfarande unga nog att kunna vända det här och faktiskt bygga en vinnarmentalitet? Det är nog ändå ganska klart att de börjar få slut på tid...

*

*

Dessutom fångades under matchen mot Wigan dessa två herrar, superflopparna från matchen mot Crawley, sittandes på avbytarbänken och knappandes på respektive mobiler. Bebe kanske kan ursäktas (då han mycket väl kanske bara dragit upp den för att kolla nåt sms eller liknande lite snabbt), men att Obertan sitter där med gigantiska hörlurar och inte bryr sig ett skvatt om matchen kan väl knappast vara något annat än bristande professionalitet. Om han bryr sig så lite är det ganska uppenbart att hans attityd överhuvudtaget aldrig kommer göra honom till en spelare för en högre nivå än den Crawley Town harvar runt på normalt.

*

*

I Italien så spöade Udinese upp Palermo efter noter och vann till slut med 7-0. Alexis Sanchez gjorde hela fyra mål i krossen och lär ju milt sagt ha 'caused a stir' bland Europas storklubbar nu. Blir han kvar i Udinese efter säsongen eller blir locktonerna från Europas största för mycket för både klubb och spelare? Det blir intressant att följa.

*

Ingen matchrapport idag, är inte vaken nog för det! Istället blir det bara lite reflektioner över matchen.

*

Första tjugo minutrarna var verkligen inte bra. Det såg sådär lagom förvirrat ut, lite som en praktgangsta från Harlem som plötsligt står mitt i en förort i Stuvsta. Flera spelare såg inte ens ut att vara medvetna om att matchen pågick.

*

*

Victor Moses och Hugo Rodallega rev upp enorma hål i Uniteds mittfält och ytterförsvar i början. Hade inte van der Sar varit en av de mer vakna på planen samtidigt som Smalling och Vidic höll någorlunda tätt hade det kunnat vara 0-2 efter en kvart eller så.

*

*

Det var dock Javier 'Chicharito' Hernandez (här i Chivas färger) som spräckte målnollan efter 17 minuter: ett vackert anfall där Nani satte fart, passade ut bollen till Rooney som slog den fram, och ner mot sidlinjen skickade Nani in ett inlägg längs marken, där Chicharito tagit en diagonallöpning och kunde skarva in bollen mellan Al-Habsi och närmaste stolpen. Mycket fint!

*

Man kunde ganska snabbt se att Wigans taktik (med stor framgång i början) i stort gick ut på aggressiv press mot framförallt Scholes. De flesta lagen gör misstaget att ge Scholes alldeles för mycket tid, vilket Wigan inte gjorde idag. Därmed fick United svårt att etablera ett stabilt spel.

*

Det visade sig också, mer tydligt än andra dagar, att Nani fortfarande har en del problem med att värdera situationerna. Han tar fel beslut, passar där han borde skjuta och skjuter där han borde passa. Han lyckades dock pricka stolpen idag.

*

I andra halvlek spelade United upp sig, men man hade fortfarande stora problem med att sätta stopp för Wigan, framförallt på kanterna. I 74e minuten kom matchens andra mål, då Rooney spelade fram Chicharito till ett friläge, och han gjorde inga misstag utan placerade in bollen bredvid Al-Habsi.

*

Rooney fick dessutom spräcka målnollan på bortaplan då ett uppspel friställde en löpande Berbatov som sen la fram bollen i sidled till Rooney som bara behövde styra in den. United hann även öka på till 4-0 genom inhopparen Fabio som plockade ner ett inlägg av Fletcher och placerade in den mellan Al-Habsi och närmaste stolpen.

*

Det är också ett rent skämt att Hernandez avslutade matchen varnad samtidigt som varken Scholes eller Caldwell fick något kort. En parodi på dömande skulle jag kalla det.

*

Wigan är ett roligt lag på det sättet att de är SJUKT ojämna. De kan briljera som fan ena halvleken för att i andra halvleken se ut som en drös dagisbarn som försöker leka en blandning av kull och kurragömma.

*

Olympique de Marseille och Manchester United drabbade samman på Stade Vélodrome i Marseille. Första mötet av två i Champions League åttondelsfinal. Två skadedrabbade lag som möttes.

*

United ställde upp: Van der Sar - O'Shea, Smalling, Vidic, Evra - Rooney, Gibson, Carrick, Fletcher, Nani - Berbatov

Marseille ställde upp: Mandanda - Fanni, Mbia, Diawara, Heinze - Cisse, Kabore, Lucho Gonzales - Remy, Brandao, Ayew

*

Första halvlek var en väldigt trött historia, där det mesta spelet pågick på mittplan. Väldigt få chanser skapades, och det blev ingenting farligt alls. Ett skott av Fletcher efter en frispark som tog i muren, en misslyckad overheadkick av Brandão och ett kontringsläge för United som sumpades av att Nani först halkade och sen väntade för länge med att passa var väl halvlekens höjdpunkter.

*

Marseille var det lag som höll bollen mest i första halvlek, såvitt jag såg, men Uniteds försvar var väldigt stabilt.

*

Andra halvlek bjöd på lite öppnare spel, men United såg inte så värst intresserade ut av att göra mycket mer än att hålla nollan. När United erövrade bollen i någorlunda läge i 59e så valde Rooney att skjuta mot mål från mittlinjen ungefär, vilket inte innebar några problem för Marseilles målvakt. Man kan väl säga att det någorlunda symboliserade att Uniteds prioritet inte var just anfallsspelet ikväll.

*

I 61a minuten kom matchens bästa (eller kanske minst dåliga) chans: ett skott som täcktes via Smalling nådde en Marseille-spelare till vänster i straffområdet, som då försökte sig på ett skott. Bollen gick någon meter utanför bortre stolpen och en annan Marseillespelare misslyckades precis med att nå den. Lite snabbare så kunde det blivit mål.

*

När Paul Scholes äntrade planen på bekostnad av Darron Gibson så såg man direkt en strukturell förändring i Uniteds spel. Ett tremannainnermittfält med Gibson, Carrick och Fletcher kan utan större problem stänga ner mittfältet totalt, men ingen av de tre har den förmåga att faktiskt bygga spel som Scholes har. När Scholes kom in började United gradvis ta över spelet och sätta press på Marseille. Närmare än att en passning av Berbatov plockades av målvakten strax före Nani kom man dock inte.

*

Slutresultat: 0-0

*

Fördel United i returen, där vi kan förvänta oss en helt annan match. United kom till Stade Vélodrome med målet att inte släppa in mål, och det lyckades man med. Chris Smalling gjorde åter igen en väldigt solid match i Ferdinands frånvaro, och frågan är om inte Rio kommer få svårt att ta tillbaka sin startplats när han är frisk om Smalling fortsätter såhär.

*

Patrice Evra skrev i dagarna på ett nytt kontrakt som sträcker sig fram till sommaren 2014. En viktig förlängning för United då Evra är en mycket viktig spelare för klubben.

*

Tydligen kommer Giggs, Park och Valencia missa matchen mot Marseille imorgon samtidigt som Obertan och Bebé gjorde riktiga plattmatcher mot Crawley. Så man kan alltid undra hur United ställer upp, då Nani är den enda friska yttermittfältaren med ens skuggan av form i truppen. Fabio eller Evra som vänsterytter?

*

Även Ferdinand, Evans och Anderson (vars skada enligt Daily Mail ska innebära 2 månader frånvaro) missar matchen, men det är inte lika farligt. Evans hade aldrig fått spela ändå och Smalling har ersatt Ferdinand fint på sistonde, samtidigt som det är troligt att Scholes/Fletcher startat på innermittfältet ändå.

*

*

På något vänster har bl.a. Aftonbladet lyckats vinkla det som att Bebé riskerar "att får sparken" efter floppen mot Crawley. Detta baserar de på kommentaren "Vi har några spelare som inte förstår vad FAcupen handlar om" av Sir Alex Ferguson. Okej för att vilken idiot som helst TYCKER att Bebé borde ligga i farozonen att säljas i sommar efter den extrema plattmatch han stod för, men att skriva att han riskerar sparken? Qué? Det är bara löjligt. Det är en sak att vinkla en kommentar, en helt annan att läsa ett helt kapitel mellan två rader och dra slutsatser som inte ens Einsteins relativitetsteori kan förklara.

*

*

Real's president Florentino Perez har tydligen öppnat för att Real ska värva Wayne Rooney och Cesc Fabregas i sommar. Sannolikheten för att någon av dem går till Real? Nån som gillar att räkna i tusendels procent? Ingen? Nähä.

*

*

*

Arsenal tog idag och följde Uniteds exempel när man mot Leyton Orient från League One bara lyckades få 1-1, då Orient kvitterade med en minut kvar. En otrevligt kalldusch som innebar omspel för Arsenal. Om Arsenal vinner omspelet mot Orient så väntar United i nästa omgång av FA Cupen.

*

*

Enligt Uniteds hemsida har Sir Alex Ferguson efter matchen mot Crawley indirekt sågat sina spelare då han sagt att Crawley förtjänade oavgjort och att vissa spelare "kanske inte förstår vad det innebär att spela FA Cup-fotboll". Man får anta att kängan främst riktade sig mot kantflopparna Obertan och Bebé som båda stod för relativt värdelösa insatser. Obertan var obetydligt bättre än Bebé som inte hade ett enda rätt på hela matchen.

*

Ganska intressant att América, Chivas och Monterrey, som är tre av Mexikos absolut största klubbar, delar samma tröjsponsor, nämligen matkedjan Grupo Bimbo. Fem klubbar i Mexikanska högstaligan har Coca-Cola som en sekundär tröjsponsor och ytterligare två har Pepsi.

*

Wes Brown har gjort 5 mål under sin 13 år långa kärriär. Det är lika många som Gary Neville gjorde på 400 matcher. Ganska lite för spelare som mest spelat ytteraback.

*

På Estadio Omnilife i Zapopan i Guadalajara i Mexiko möttes då Club Deportivo Guadalajara, mer kända som Chivas, och Pachua. Detta var också en match som rivstartade: det dröjde inte ens trettio sekunder innan Jorge Mora bröt in till vänster i straffområdet och med ett hårt skott satte 1-0 till Chivas mellan stolpe och målvakt. En väldigt dålig start för gästerna, med andra ord.

*

Pachua lade sig dock inte ner och dog för det, utan i 7e minuten fick man till två bra nicklägen i följd: det första smet strax utanför stolpen och det andra gick tätt över.

*

I tolfte minuten försökte en Chivas-spelare forcera sig fram mellan Pachua-backarna, med enda resultat att bollen studsade runt lite som en flipperkula och via en Pachua-spelare (som tur var, annars hade det varit offside) så hamnade bollen hos Medina som avancerade fram och kopierade Moras skott (dock från andra sidan straffområdet) och satte 2-0 till Chivas säkert mellan målvakt och stolpe.

*

Bara minuten efteråt fick Chivas anfallare Torres syna ett gult kort för fasthållning. Domaren visade sig påminna väldigt mycket om en irriterande, ettrig liten hund: han sprang rappt, stannade tvärt och stirrade utmanande och hotfullt på allt som rörde sig.

*

I 20e minuten var Chivas oerhört nära att utöka sin ledning, men skottet tog i stolpen och gick ut mitt i banan där ingen Chivas-spelare kunde slå en retur. Bollen rensades. Fem minuter senare fick Medina gult kort. Följande tio minuter hade båda lagen chanser men inget som ställde till med problem för målvakterna.

*

I 35e minuten fick Torres en chans i änden av straffområdet, och vände sig om och sköt in bollen fint precis vid stolpen; målvakten nådde nästan men inte riktigt. 3-0 till Chivas.

*

Halvleken avlöpte utan några fler större händelser, men Chivas kontrollerade det mesta väl. Man var giftiga och förvaltade de chanser man fick väl, till skillnad från motståndarna Pachua.

*

Pachua ville direkt i andra halvlek visa att de visst kunde göra något i matchen, och efter två minuter så slog Herculez Gomez ett fint inlägg som Edgar Benitez bara hade att sätta foten till på. 1-3 och Pachua var med i matchen igen, om än med ett nödrop.

*

Knappt tre minuter senare hade Chivas chansen att krossa vad hopp som hade tänts för Pachua, men skottet smet centimetrar utanför bortre stolpen. Pachua följde upp med ett ofarligt långskott varefter Chivas prickade ribban. I 54e kom matchens snyggaste sekvens då en boll fångades upp och nickades vidare av en Chivas-spelare i utkanten av Pachuas straffområde, varefter Alberto Medina med ett snyggt volleyskott satte 4-1 från straffområdesgränsen.

*

Med tre måls ledning så nöjde sig Chivas med att bevaka siffrorna med enstaka instick, vilket man gjorde väldigt bra. I 62a smet ett skott strax över ribban och fem minuter senare så gick en lobb över mål då en Pachuaback hade turen att lyckas täcka. Anchico (Pachua) blev varnad strax efter.

*

Ett par halvchanser hade Pachua sedan, och Chivas Araujo blev varnad i 91a, men Chivas stängde ner matchen väldigt bra.

*

Man kan inte säga mycket annat än att Chivas bevisade varför man är ett av Mexikos absolut bästa lag: Pachua kändes hela tiden en nivå efter, speciellt vad gällde skärpa och förmåga att styra spelet. Segern var rättvis och siffrorna speglade ganska väl matchbilden, även om Pachua aldrig gav upp. Allt i allt en riktigt bra fotbollsmatch som var underhållande att se på.

*

Efter den underhållande matchen i Argentinska andraligan bänkade jag mig för att se en match av något högre kvalitée, nämligen ett möte mellan Cruz Azul och Atlas i Primera Divisíon i Mexiko. Mötet ägde rum på Estadio Azul i huvudstade Mexico City. Och hör och häpna, detta var en match där jag kände igen hela 2 (T-V-Å-!) spelare innan matchen började. Cruz Azuls innermittfält bestod nämligen av Gonzalo Pineda och Gerardo Torrado (som också är Cruz Azuls kapten). Båda är bekanta från Mexikanska landslaget.

*

I varje fall, matchen RIVSTARTADE. Nu menar jag alltså 1 till 100 på tio sekunder ungefär. Den sortens rivstart. Redan i första minuten lyckades Atlas pressa in 1-0... Bara för att se det bortblåst för offside, ett mycket tveksamt domslut. Av reprisbilderna att döma handlade det i sådana fall om millimetrar.

*

För att strö salt i såren så anföll Cruz Azul, och ett snyggt inlägg från högerkanten möttes med en språngnick av lagets Argentinske anfallare Emanuel Villa (som tilllbringade 2008-09 i Derby i England) vid bortre stolpen. 1-0 till Cruz Azul, mycket stiligt mål.

*

Efter denna rivstart dämpades det och inga riktiga chanser skapades på en kvart. I 16 minuten fick en av Atlas spelare syna matchens första gula kort. Spelet var ganska hårt, men inte fult, men domaren bestämde sig tidigt för att sätta ribban lågt.

*

I 24e minuten så missade Cruz Azul ett dubbelläge: först ett 1-mot-1-läge och sen ett skott på en retur strax efter. Bara minuter efter fick Cruz Azul en frispark ute vid kanten, och inlägget som följde sprangs nästan in i mål av en CA-spelare, men målvaktens reflexer räddade bollen till hörna.

*

Strödda chanser som långskott fortsatte komma då och då, och i 37e minuten fick Torrado gult kort efter att ha försökt klä av en motståndare (japp, så hårt håll han fast denne). Minuten efter kom Cervantes senare än ett pendeltåg i December in i en duell och fick självklart beundra ostskivan han också. Inte mycket mer hände i första halvlek. Det var ganska jämnt mellan lagen. Ganska hårt, ganska snabbt, ganska vårdslöst, ganska hafsigt passningsspel.

*

I andra halvlek så radades dubbelchanser upp utan att något av lagen först utnyttjade något, plus att ett par byten genomfördes. I 67e så fick Villaluz (CA) gult för att ha sprungit ner en motståndare bakifrån, och eftersom inga gula kort kommer ensamma så drog Atlas Conde på sig ett för en blockering minuten senare.

*

I 73e minuten exploderade bortafansen då en hörna nickskarvades vid första stolpen längre bort där Santos satte huvudet till och gjorde 1-1 för Atlas. Fyra minuter senare hade Costly ett guldläge att få ner Cruz Azul i brygga, men med fritt mål lyckades han nicka utanför, varefter han föll ner på knä och verkade be till Gud. Det hjälpte inte.

*

Förutom ett byte hände inte mycket, förutom att spelare verkade drabbas av kramp eller helt enkelt började få jävligt ont av det hårda spelet. Cruz Azul lyckades missa ytterligare ett dubbelläge dock. I 90e minuten kom ett matchavgörande ögonblick: Arreola drog på sig en andra varning och blev utvisad (när han fick det första vettefan, det såg jag aldrig).
*

Sen, efter tre minuters tilläggstid, kom en situation som lär diskuteras mycket (TV-bilderna visade inget av värde angående det): Cruz Azul fick en frispark i höjd med straffområdet ute på kanten, varefter ett rakt, hårt skott sköts rakt in parallellt med mål, där en CA-spelare då fick till en skott-skarv mot mål. Det kontroversiella var att det såg ut som om bollen träffade en annan CA-spelare, närmare bestämt på dennes arm/hand, men som sagt så sa inte repriserna något. Bollen gick hur som helst in, och trots Atlasspelarnas protester blev det 2-1 till Cruz Azul.

*

Efter slutsignalen så betedde sig Santos och framförallt Costly riktigt illa, då de sprang fram till domaren och verkligen skrek på honom. Inte bra beteende alls, hur kontroversiellt det än må varit att godkänna målet.

*

Det var en jämn match som kanske rättvisast slutat 1-1, men 2-1 till Cruz Azul kan inte sägas vara så orättvist heller. Det var en match som kunde slutat vad som helst och båda lagen hade drösvis med lägen som de inte lyckades sätta.

*

Okej. Jag hade egentligen tänkt kolla på Argentinos Juniors mot Independiente CD, men då alla streams listade för den matchen länkade till San Martin-Rosario så sket jag i att leta vidare och kollade på den istället. Bra val, visade det sig. (Argentinos mot Independiente slutade 0-0.)

*

Istället för en högstaligamatch fick jag då se ett möte i Primera B Nacional (Argentinas andraliga). San Martin från San Juan drabbade samman med Rosario Central från Rosario på Estadio Ingeniero Hilario Sánchez i San Juan.

*

Matchen började lite avvaktande, och den första händelsen värd att notera var att en av Rosarios spelare var tvungen att byta shorts av någon anledning. Möjligen blev de sönderrivna, fast de såg hela ut? Vem vet.

*

Matchens första chans kom i 10e minuten då Javier Toledo (Rosario) avlossade ett skott som räddades av San Martins målvakt utan större problem. Nästa chans kom i 17e minuten, också ett skott på mål som räddades utan problem (denna gång var det San Martin som fick skjuta dock).

*

Redan i 20e minuten delade domare Carlos Maglio ut matchens första gula kort då Rosarios Guisazola klumpigt fällde en motståndare bakifrån nere vid hörnflaggan. Spelet hade redan då varit hårt, på gränsen till fult, de första 20 minuterna. Domaren valde att sätta ribban högt dock.

*

En lös nick av en San Martin-spelare hann plockas av Rosarios målvakt innan matchens första mål skulle komma. En vanlig långboll for upp på Rosarios planhalva, i nickduellen som följde vann San Martinspelaren, varefter bollen gick till en annan San Martin-spelare längre ner i banan samtidigt som han som nickat passade på att snubbla över motståndaren som ramlat. Den San Martin-spelare som fick bollen slog en fin crossboll in mellan Rosarios mittbackar, där Roberval djupledslöpte, bröstade upp bollen och nickade den i en fin båge över en Rosariomålvakt som var lite för långt ut. 1-0 till San Martin, ett mycket fint mål av Roberval.

*

Chanserna haglade åt båda håll, spelet svängde som ett fyllo på E4:an och det var väldigt hårt. I 33e minuten kom matchens första, inte så oväntade skada då Scatolaro (San Martin) tvingades utgå.

*

Innan halvlekens slut hann såväl Flores (San Martin) som Rivarola (Rosario) dra på sig varsinn varning.

*

Resultatet 1-0 stod sig till halvtid, men det var en rolig match att titta på. Spelarna var inte speciellt taktiskt skolade, utan det var till största del ett spontant man-mot-man där de flesta höll sig till ett ganska stort område runt sin teoretiska utgångsposition. Man kan säga att matchen var jämn då det var många chanser åt båda håll.

*

Andra halvlek inleddes med en hård press från Rosario som helt klart inte var nöjda med att vara i underläge. Minst fem skott/nickar räddades eller missade mål innan Guisazola i 63e drog på sig sitt andra gula kort för hands. Rött kort och Rosario var i underläge. De kommande minuterna eskalerade närkamperna och Alderete (San Martin) och en till San Martin-spelare drog på sig varsitt gult kort. Sen var Alderete klumpig nog att dra på sig ett till (första gula i 65e, andra gula i 68e) och blev utvisad han också. 10 mot 10.

*

Rosario började pressa hårdare och hårdare, men San Martins målvakt tog allt som gick mot mål. Chans efter chans stoppades, tills i 85e minuten, då San Martin kontrade, och ett fint väggspel resulterade i att Cristian Grabinski kunde dunka in 2-0 mellan en utrusande målvakt och närmaste stolpen. Ridå. Man kan inte säga att det var direkt rättvist, då Rosario faktiskt dominerat andra halvlek totalt.

*

Blott tre minuter efter att Grabinski gjort 2-0 så kom Sebastian Penco loss och satte 3-0. Ett resultat som faktiskt inte på något sätt överhuvudtaget speglade matchbilden, där Rosario i en halvlek varit såväl spelmässigt som chansmässigt överlägsna. Men sådan är fotbollen, och Rosario kan i varje fall känna att de inte blev så utklassade som siffrorna indikerar.

*

Man kan väl säga att kvalitéen på lagen var inte den högsta, men det var en ganska rolig match: väldigt svängig, med minst 18 målchanser varav 10+ på mål, åtta gula och två röda kort samt tre mål. Man kan inte begära mycket mer av en andraligamatch.

*

United tog emot Crawley Town i FA Cupen. Föga glamoröst möte för United, då Crawley till vardags huserar i den Engelska femtedivisionen, Blue Square Premier. För Crawleys spelare, dock, troligen största matchen i deras kärriärer.

*

United ställde upp en starkt reservbetonad elva: Lindegaard - Rafael, Brown, O'Shea, Fabio - Gibson, Carrick, Anderson - Bebe, Hernandez, Obertan. Kapten för dagen var Wes Brown. Systemet såg mest ut som ett ganska ovant 4-3-3, men man kan ju undra om meningen inte var att spela 4-5-1.

*

United började första halvlek något avvaktande men ändå med intentionen att gå framåt. Första chansen värd att nämna tillföll ändå Crawley som efter runt tio minuter slängde iväg ett långskott som Lindegaard enkelt plockade. Några minuter senare var Chicharito nästan igenom till ett friläge, men blåstes av för en knapp offside (korrekt avblåsning).

*

Det stod ganska snabbt klart att Obertan tog inte den här chansen heller: han var vårdslös med bollen, tappade den ofta, jagade dåligt och gick aldrig in i några dueller. Hans passningsspel var dessutom under all kritik.

*

Crawleys taktik såg ut att ligga djupt, pressa hårt och ha Tubbs väntande i linje med Uniteds mittbackar för att möjligen kunna rycka iväg på en långboll.

*

Efter runt 25 minuter började det hända saker: först fick Crawley iväg en nick mot Uniteds mål, som Lindegaard tog ner utan problem. Sen stod det ganska klart att United saknade vettiga hörnläggare, så det var knappast förvånande att det var när man fick en hörna som passades till Gibson som sen slog ett inlägg, då satte Wes Brown skallen till och tackade för förtroendet att bära bindeln. 1-0 till United.

*

Efter dryga halvtimmen fick Fabio ett ryck och började bomba ner längs vänsterkanten på bästa Cafü-manér. Först skar han igenom och prövade skott, som gick någon meter utanför. Sen bröt han in igen, tog en löpduell med tuffe McFadzean, varefter han blev nedtryckt och föll. Domaren friade helt korrekt, det var inte en straffsituation. Han lyckades komma förbi ytterligare någon gång men utan nåt speciellt spännande resultat.

*

Det var främst sista kvarten i första halvlek som United hade full kontroll och verkligen tryckte ner Crawley. Såväl Obertan som Gibson testade skott utan framgång. 1-0 höll sig till halvtidspausen.

*

Uniteds försvar spelade stabilt och gav inte Tubbs utrymme att göra mycket alls. Lindegaard hade inte mycket att göra förutom strödda långskott och en nick. Inget som gav honom några problem alls. Mittfältet började svagt men jobbade sig in i matchen allteftersom. Chicharito hade inte sin bästa dag och sprang offside ganska ofta. Allt som allt ingen toppmatch, men ganska stabilt.

*

I halvtid plockades Anderson av för Rooney, vilket jag antar innebar att United gick över till 4-4-2 med Rooney och Chicharito på topp... I vilket fall som helst märktes det inte. Andra halvlek var United riktigt dåliga, och hade knappt någon kontroll över matchen. Rooney gjorde ett uselt inhopp och Carrick/Gibson såg inte ens ut att ha förmågan att vinna innermittfältet. Uniteds försvar var ändå bra nog att kunna hålla Crawley borta från att skapa några riktigt heta chanser ett tag, och förutom ett volleyskott utanför och en cykelspark över som blåstes av för farligt spel så skapade Crawley inte mycket. Dock skapade United ingenting av värde överhuvudtaget. På övertid var Brodie nära att kvittera på nick men missade precis.

*

Slutresultat: 1-0 till Manchester United

*

United gjorde en ganska stabil första halvlek, och en totalt värdelös andra halvlek.

*

I första halvlek var försvaret stabilt och Fabio var väldigt pigg... I andra halvlek var precis hela laget på gränsen till underkänt. Carrick och Gibson på den underkända sidan av den gränsen. Man förlorade innermittfältet mot Crawley Town, det känns inte som om Carrick eller Gibson stärkte sina chanser att få spela gentemot Fletcher/Scholes.

*

Lindegaard sattes inte på några större prov, men höll en stabil nolla och visade inga direkta svagheter. Ingen riktig värdemätare.

*

Wes Brown visade att han åtminstonde ska vara med och utmana Smalling om tredjevalsplatsen i mittförsvaret. Evans kan nog vinka adjö till allt vad speltid heter för resten av säsongen.

*

*

Jag skulle säga att jag håller med SAF: Nani har potentialen att kunna bli bäst i världen, men han har en lång väg kvar att gå. Fortfarande är Nani alldeles för ojämn, och har en tendens att försvinna ur matcher. Nani är nära Ronaldo vad gäller högstanivå, men hans lägstanivå är flera mil lägre än Ronaldos.

*

Det känns också som om Nani fortfarande måste förbättra det mesta för att komma upp i Ronaldos nivå: dribblingarna, passningarna, skotten (framförallt), tajmingen (fast den har han förbättrat oerhört senaste två säsongerna). Det ska bli intressant att följa Nani och se om han faktiskt kommer bli världens bäste. Egentligen känns det tveksamt sålänge Ronaldo spelar.

*

I övrigt så slog Everton ut Chelsea ur FA-cupen idag (0-0 vid full tid, 1-1 efter förlängning [Baines, Lampard] och 4-3 efter straffar). Man måste verkligen undra... Vad har hänt med Chelsea? Betydde Ray Wilkins verkligen så mycket att Chelsea knappt kan vinna utan honom? Från att ha varit en oövervinnerlig maskin under hösten till att se ut som ett mediokert mittenlag efter nyår. En märklig förvandling, som är väldigt svår att förklara. Wilkins avsked, truppens brist på bredd... Man kan spekulera. Väldigt märkligt är det dock.

*

Att Everton faktiskt skulle slå Chelsea på straffar hade känts otänkbart i höstas, men nu känns det bara logiskt. Everton är ett karaktärslag, och Chelsea verkar sakna allt vad självförtroende och vinnarmentalitet heter. Blir intressant att se hur det blir om Chelsea missar en CL-plats också.

*
San Luis mot Pumas i Mexikanska Primera División, på Alfonso Lastras Ramírez. Blott tre dagar sen San Luis föll på samma arena mot Paraguayanska Libertad (1-2). Denna afton var arenan något mer välfylld, och fansen var på gott humör under fullmånen. Det verkar som om ligan är bra mycket intressantare än Copa Libertadores för Mexikanerna... Kanske föga förvånande då Pumas är något lättare att relatera till än Libertad, som ju kommer från Paraguay vilket är ganska så långt borta.

*

Denna match började än sämre än matchen mot Libertad; redan i tredje minuten, efter en San Luis-hörna, fick Pumas tag i bollen och Argentinaren Martin Iván Bravo drog iväg och satte ett mycket elegant mål från straffområdslinjen. En oerhört fin solorush över mer än halva plan och ett fint avslut.

*

San Luis fick sina två bästa chanser efter en dryg kvart spelad: Peruanske anfallaren Aguirre fick inom loppet av två minuter två chanser då han stack i djupled till vänster i straffområdet och bollhållande San Luis-spelare gjorde ett instick mellan mittbackarna. Han lyckades dock inte sätta någon av chanserna. Det skulle visa sig stå San Luis dyrt.

*

Pumas sumpade en bra chans i 25e, innan San Luis i 29e fick en straff. En spelare bröt in i straffområdet men blockerades av två Pumas-spelare. Reprisen visade tydligt att San Luis-spelaren började dyka innan de blockerat, men förstärkning eller ej så var straffen klar.

*

Aguirre stegade fram för att lägga straffen, och han satte den hårt och välplacerat i nedre vänstra hörnet. Målvakten var åt rätt håll men nådde inte. Dock godkändes det inte, då en San Luis-spelare sprang alldeles för tidigt. Straffen fick läggas om, och Aguirre tycktes ha blivit störd av detta: andra försöket satt klockrent i ribban till höger, återigen gick målvakten åt rätt håll utan att nå, men det gjorde inget.

*

Aguirre kan knappast lastas för straffmissen: istället får man skylla på den mindre smarta San Luis-spelare som sprang för tidigt vid första försöket, han tappade en poäng åt sitt lag idag.

*

I 38e minuten lyckades Aguirre få till en fin nick efter frispark, som Pumas målvakt fick sträcka sig efter för att tippa över ribban. Det var ganska klart att det som hände i offensiv väg för San Luis allt som oftast kretsade runt just Aguirre. En kraftfull och snabb anfallare som gjorde en riktigt bra första halvlek utan att få kröna det med ett mål.

*

På tilläggstid i första så skadade sig Alcantár för San Luis och blev utbytt. 0-1 stod sig till pausen.

*

Andra halvlek blev jämnare än första, och betydligt mindre svängig. Det mesta spelet förpassades till mittfältet och några klara chanser såg man inte mycket av.

*

I 51a minuten fick en San Luis-spelare syna det gula kortet för filmning då han gått i backen i en duell längs sidlinjen. Huruvida beslutet var korrekt eller ej är svårt att säga, men det är lätt att säga varför domaren tog sitt beslut: duellen, där båda ryckte i varandra, började två-tre meter utanför straffområdet, men först när de var innanför straffområdesgränsen så gick San Luis-spelaren i backen. Ganska klart att han sökte straff.

*

Inte mycket hände den kommande halvtimmen, utom att Bravo missade en bra chans i 66e.

*
San Luis desperation gick från att kunna anas till att vara helt uppenbar då en San Luis-spelare i 80e minuten efter att Pumas målvakt tagit bollen, fick för sig att nicka bollen ur målvaktens hand när denne skulle skjuta ut den. Klargult kort för en korkad sak man verkligen undrar varför spelaren gjorde. Han kunde väl ändå inte ha väntat sig att det skulle vara tillåtet??

*

I 82a minuten fick Pumas en hörna, och en av deras spelare gick upp, nickade bollen hårt i marken varefter den studsade tätt över ribban. Det var matchens sista riktiga chans.

*

Spelet var relativt hårt, speciellt i andra halvlek, och San Luis spelare blev grinigare allt eftersom matchen led då deras slit mynnade ut i intet. Surt för dem, men man måste sätta sina chanser för att vinna.

*

Bravo blev matchhjälte, men med lite mer tur hade Aguirre kunnat göra ett hattrick istället. Klart är att Aguirre var den spelare på plan som visade mest kvalité i mina ögon.

*

Så efter UAE-matchen passade jag på att käka middag och fundera på vilken match jag skulle se sen. Valet föll på League 2-matchen mellan Port Vale och Bradford City. Förväntningar hade man inte många av, förutom att få se fysiskt spel. Det är det enda de lägre Engelska divisionerna är kända för.

*

Det är ganska intressant ändå att tempot i en match i League 2 är på minst samma nivå, om inte högre, än tempot i matcher i Copa Libertadores.

*

Vissa saker händer bara i England: redan i 4e minuten, när Bradfords målvakt Pidgeley plockat upp en boll och tagit några steg längre in i straffområdet, så kommer Port Vales Richards, minst fem-sex sekunder för sent och sätter axeln rakt i bröstet på Pidgeley. Rakt av korkat agerande men på något mystiskt sätt så lyckas Richards undvika att få ett gult kort, fråga mig inte hur, för han förtjänade ett.
*

Lagen var ganska jämna, möjligen med ett litet övertag för Port Vale. Efter dryga tio minuter kom matchens första riktigt bra läge, då ett inlägg innebar att en Port Vale-spelare bara behövde få bollen mot mål från målområdesgränsen. Det misslyckades han dock med och bollen for iväg snett bakåt ut i straffområdet istället. Klumpigt.

*

Precis som väntat var det fysiskt spel med mycket långbollar och höjdbollar, säkert hälften av alla bollkontakter var en nick, om inte mer. Bradfords första chans kom i 17e minuten när en misslyckad cykelspark av en Bradford-spelare lämnade bollen liggandes rakt framför mål precis utanför straffområdet. Ellison drog till direkt men bollen smet tätt utanför stolpen. Nära!

*

I övrigt så var det ont om heta chanser, och lagen gick till halvtid med en pinne var. Port Vale kunde vara mer nöjda då de styrde spelet rätt ofta.

*

Andra halvlek inleddes med att Tom Pope i 48e minuten satte huvudet till en hörna och gjorde 1-0 för Port Vale. Välförtjänt mål för Port Vale.

*

Spelet fortsatte se ut som i första halvlek, i en kvart, innan efter ett misslyckat skott av en annan Port Vale-spelare letade sig fram till Tom Pope som bröstade ner bollen och slog in en volley i mål. 2-0 till Port Vale. Tom Pope var dock i en klar offsideposition, vilket Pidgeley påpekade synnerligen vokalt för den linjedomare som valt att inte lyfta sin flagga. Detta resulterade dock i intet och 2-0 stod sig.

*

Det felaktigt godkända 2-0-målet verkade vara den tändvätska Bradford behövde, då man började pressa och ta över från ett Port Vale som helst bara ville försvara sin ledning. I 84e minuten så kontrade Bradford och efter fint samspel så kunde Adeyemi slå in bollen från mitt i straffområdet. Bradfords press intensifierades och 4 tilläggsminuter gav hopp.

*

I 93 fick då Hunt den chans som Bradford hoppats på: frispelad mitt i straffområdet efter lite flipperspel fick han flera sekunder på sig att sikta och skjuta... Och bara pricka en Port Vale-försvarare i ansiktet istället. Dåligt, det borde han ha gjort bättre. En poäng försvann med det dåliga siktet.

*

Ellison ville också ha straff på tilläggstid då en Bradford-nick gick på en Port Vale-försvarares arm, men domaren blåste inte. Rätt eller fel är tveksamt; armen var inte intill kroppen, handsen var inte avsiktlig och det kan debatteras om det hindrade ett mål eller ej. Svårt att säga om vare sig domaren eller linjedomaren såg situationen alls, då det var rätt trångt.

*

Port Vale vann dock rättvist, då man styrde matchen ganska länge och såg betydligt vassare ut än Bradford. Tom Pope var bäst på plan då han utnyttjade de chanser han fick väl.

*

Så idag bänkade jag mig för att titta på Al-Jazira mot Al-Sharjah i UAE Pro-League, i brist på annat att göra. Kan inte säga att jag hade några förväntningar överhuvudtaget på matchen, då jag inte vet någonting om ligan.

*

Det stod ganska snabbt klart att spelet väldigt mycket liknade det i Engelska Premier League, om än ett par nivåer långsammare. Passningsspel, presspel, taktik påminde dock mycket om en vanligt match mellan två mittenlag i Premier League.

*

Första tjugo minuterna var en jämn historia, med ungefär lika mycket boll åt båda lagen. Skyttet var däremot från båda sidor uselt: Al-Sharjah sköt högt över med allt och Al-Jazira rullade iväg halvdåliga skott rakt på målvakten. Inget lag kunde sägas ha någon fördel första 20. En annan sak att notera är att väldigt mycket av det som hände hade en utländsk spelare i fokus; båda lagen hade ett par utlänningar (brassar, argentinare, afrikaner), och det var allt som oftast dessa som stod i centrum när något hände.

*

Mycket riktigt, i 21a minuten lyckades inte Al-Sharjahs målvakt hålla ett långskott av en Al-Jazira-spelare, och argentinaren Matías Delgado poppade fram och petade in bollen under målvakten. 1-0 till Al-Jazira. Runt fem minuter hann gå, sen nickade brassen Baré snyggt in ett inlägg via ribban. 2-0 till Al-Jazira, men Al-Sharjah vägrade ge upp. Spelet blev intensivare och chanser skapades åt båda håll, men tre minuter efter 2-0 fick Baré en fin passning, kom igenom och fintade bort målvakten varefter han rundade densamme och la in 3-0. Skillnaden mellan lagen var att Al-Jazira hade förmågan att utnyttja sina chanser.

*

Den kvart som var kvar av första halvlek dominerades av Al-Jazira, som efter tredje målet tog över det mesta, starkt anförda av kaptenen Diaky på mittfältet. Al-Sharjah skapade dock fortfarande spridda halvchanser genom kontringar eller kortvariga spelövertag.

*

En sak som markant skiljde den här matchen från de Sydamerikanska och Europeiska matcher jag sett är att spelarna ville inte ha in en läkare, även när de fått en smäll som valfri spelare i ett Sydamerikanskt eller Europeiskt lag genast vinkat efter en läkare för. Istället fick man flera gånger se spelarna vifta avvärjande till vad som verkade vara domarens fråga om de behövde få in läkare med magisk kylsprej. Det var trevligt att se, då spelavbrott ofta stör matchrytmen.

*

Spelets intensitet fortsatte minska under andra halvlek då Al-Sharjah såg ut att mer och mer ge upp. När Al-Jaziras lagkapten Diaky fick gå av i 65e (efter att ha fått en smäll, troligen inte pga den då, men för att sparas till senare matcher antar jag) så blev det mer av ett ställningskrig.

*

Tio minuter senare fick även Baré gå av, vilket i mångt och mycket sa rakt ut att Al-Jazira var nöjda med resultatet och att Al-Sharjah i princip gett upp helt och hållet. I 74 minuten visade domaren dålig koll då han inte varnade eller ens blåste frispark då Al-Sharjahs målvakt plockade ner en bakåtlobb.

*

Domaren tillät ganska hårt spel också, och visade inte ens korten när två spelare började bråka. Det enda sevärda i andra halvlek var hur Al-Jaziras brasseanfallare Oliveira snurrade upp fyra Al-Sharjah-spelare som såg ganska vilsna ut.

*

Matchen var spelmässigt jämn fram tills Al-Jazira gjorde sitt tredje mål, och andra halvlek var ett ställningskrig. Den stora skillnaden var att de lägen Al-Jazira fick, utnyttjade de, medans Al-Sharjah inte hade förmågan att göra detsamma. Baré i Al-Jazira överträffade klart landsmannen Marcelo i Al-Sharjah.

*

*

Till vänster en bild av Giggs debutsäsongen 1991-92... Till höger en bild av Giggs säsongen 2010-11. Vilka skillnader!
*

Hans gamle kamrat Paul Scholes har dock ännu inte bestämt sig för att skriva nytt, och det ryktas om att denne kommer lägga av efter säsongen. Oavsett vilket behöver United värva någon som kan ersätta Scholes.

*

*

Ett intressant rykte får man säga. Att De Rossi är hård nog att utan problem anpassa sig till Premier League råder det ingen större tvekan om. Huruvida han kan sägas ha Scholes kvalitéer i passningsspelet eller förmågan att agera djupliggande playmaker är dock helt andra frågor. Dessutom känns det hyfsat tveksamt att De Rossi skulle vilja lämna Roma.

*

Samtidigt som jag tycker att De Rossi förmodligen skulle vara en riktigt bra värvning, så tvivlar jag på att han vore det som Scholes ersättare. Som defensiv mittfältare på ett diamantmittfält skulle han nog kunna passa. Som samma typ av tvåvägsspelare som Fletcher skulle han nog vara lysande som. Men som offensiv mittfältare på diamantmittfält eller som djupliggande playmaker som Scholes vore han nog inte alls lika bra.

*

Det är inte alls omöjligt att det finns substans i ryktet: Roma har haltat på sistonde och omständigheter runt klubben (ägarsituationen osv) har gjort att det är mycket rykten om interna problem. Möjligheten finns då att De Rossi skulle nappa på ett erbjudande från Red Devils, om det kommer innan dessa problem klarats upp. Men han har alltid slagit mig som en lojal spelare, och han har varit i Roma i elva år nu.

*

Jag uppskattar det som 50-50 att det kan vara sant, men jag förhåller mig tveksam till en värvning av De Rossi enbart på grund av att jag anser honom snarare en Roy Keane-typ än en Scholes-typ. Och grovjobbare och tacklare har United rätt gott om just nu; det är en playmaker som behövs.

Bolltrollarlaget nummer ett mot bolltrollarlaget nummer två på Emirates Stadium i London. (För tillfället, kan jag påpeka, är Barca nummer ett och Arsenal nummer två.)

*

Först vill jag påpeka två saker:

1) Alex Song verkar verkligen försöka se ut som Abel Xavier. Lika som bär eller?

*

2) Barcas bortatröjor är seriöst bland det fulaste jag sett. VAD hade någon rökt när den färgen verkade som en bra och snygg idé? Psykadelisk svamp? Seriöst ASFUL färg.

*

Barca inledde matchen bäst, och dominerade första halvlek stort. Såg mestadels ut som kattens lek med råttan, så utspelade var Arsenal. David Villa gjorde 1-0 i 26e efter att ha blivit framspelad av Messi; man kan ifrågasätta kommunikationen i Gunners backlinje då en spelare upphävde vad som kunnat vara en glasklar offside på Villa. I första halvlek såg Arsenal verkligen ut som Barca Light. En ljuspunkt för Gunners var dock att Wilshere imponerade.

*

Andra halvlek inleddes som första slutade: det var först när ett par byten genomförts och Arshavin kom in som matchbilden ändrades på allvar. I 78e minuten kom van Persie igenom, och ur dålig vinkel satte han ett hårt skott mellan Valdes och stolpen. Valdes får ta på sig det målet, för han lämnade en alldeles för stor lucka. En tavla rentav. Blott fem minuter senare satte Arshavin 2-1. Lustigt nog verkade Barcelona vara nöjda med resultatet, för tempot sänktes och Barcas typiska 1-touch-game blev ett segt 6-touch-game eller dylikt. Man får nog säga att Arsenal vann rättvist i slutändan.

*

Slutresultat: 2-1 till Arsenal

*

2-1 innebär fortfarande en fördel för Barca, då man har ett bortamål och klarar sig på 1-0 på Camp Nou.

*

Förutom Wilshere så bör målvakten Szczesny få beröm, han gjorde en stabil insats, och med tanke på hans ålder (20) är det jäkligt bra mot Barcelona. Arshavin ska ha beröm, för det var han som kom in och vände matchen tycker jag.

*

Jag måste seriöst fundera på att bojkotta varje match där Barca spelar borta, deras bortadräkt kommer ge mig mardrömmar. Så osannolikt ful. Nån borde skjutas för att ha designat den.

*
Al-Hilal drog igång matchen i ett rasande tempo, redan efter tre minuter hade man ett dubbelläge där först en spelare prickade ribban, och efter nån nick drog Chippen iväg ett skott (japp, var då jag märkte att han spelade) som målvakten tippade i ribba ut.

*

Al-Ahli såg verkligen inte bra ut i första halvlek. De hade inget eget spel och såg allmänt hafsiga och sega ut. De flesta kontringar resulterade i att en ensam lirare dribblade sig ut på kanten och tappade boll. Al-Hilal skapade däremot chans efter chans, de flesta dock inte så lysande.

*

Både logiskt och rättvist satte Al-Hilal 1-0 i 19e minuten, och runt fem minuter senare så störtade Chippen ner för högerkanten, bromsade in och tog sig för baksidan av låret. Där tog hans match slut, troligen en muskelsträckning. Blev utbytt strax efter.

*

I 43e utökade Ahmed Al-Fraidi till 2-0. Han spelades i ett trassligt flipperläge fri mitt i straffområdet där han tog ett par steg framåt med boll och väntade ut målvakten innan han placerade in en bredsida i vänstra hörnet. Kyligt avslut.

*

- Ahmed Al-Fraidi, som gjorde en riktigt bra första halvlek.

*

Al-Hilal ledde med 2-0 i paus, fullt rättvist och såg ut att ha i princip full kontroll över matchen. Kunde mycket väl ha varit en högre score, men otur, ribban och Al-Ahlis målvakt såg till att så inte blev fallet.

*

Jag vet inte vad Al-Ahlis tränare sa till sitt lag i halvtidspausen, men vad han än sa så kom de ut till andra halvlek som ett nytt lag. Det är så man undrar om det lag som gick av banan efter första halvlek ens var samma lag som kom in till andra halvlek. Al-Ahli verkade ha bestämt sig för att de inte skulle fortsätta vara rundningskoner, så med tre nivåer bättre spel och ett avsevärt högre tempo började de äta upp Al-Hilal.

*

Redan efter fyra minuter gav det utdelning, då reduceringen kom. Tre minuter senare var det kvitterat. Al-Ahli fortsatte pressa hårt, men efter ett tag planade matchen ut och blev ett chansutbyte mellan de två lagen, med Al-Ahli det något starkare. 2-2 var dock ett logiskt resultat, då båda lagen kontrollerade varsin halvlek.

*

Slutresultat: 2-2

*

På det hela stora, en bra match, och spelet var av högre kvalitée än t.ex. Allsvenskan. Att säga att Chippen trappat ner vettefan, han spelar ändå på högre nivå nu än om han flyttat hem till Mjällby.

*

Huruvida Chippens skada påverkade Al-Hilals tapp eller ej kan man spekulera i, men klart är att de 25 minuter Chippen spelade såg han pigg ut med boll och loj utan boll. Han verkade rätt tveksam i positionsspelet och att hitta ytor, och han jagade långt mindre än sina lagkamrater. Dock var han den som såg ut att kunna få mest att hända när han väl fick bollen.

Jag skulle hellre se United satsa på ett kort och försöka värva Schweinsteiger: han vore perfekt för United och en värdig efterträdare för Scholes. Uniteds nuvarande spelsystem bygger mycket på två jämna innermittfältare som ofta ligger ganska djupt; det är därför Scholes saknats oerhört mycket under sin skadefrånvaro: han är den enda av Uniteds mittfältare som bemästrar rollen att vara en djupt liggande playmaker. En position som Bastien Schweinsteiger är perfekt för.

*

Om vi ponerar att United värvar Götze för att använda som offensiv mittfältare i ett 4-1-2-1-2-liknande system, vm skulle i sådana fall ta den defensiva mittfältsplatsen? Carrick? Fletcher? Gibson? Anderson? Känns inte som om någon av dessa skulle funka som defensiv innermitt i ett diamantmittfält.

*

I mitt tycke skulle en värvning av Götze troligen innebära en stor förändring i spelsystem, vilket med stor sannolikhet skulle ge upphov till fler problem än det löser.

*

Schweinsteiger till United så är mittfältet stabiliserat för ytterligare tio år.

*

Park må inte vara någon skönspelare, snarare skulle jag säga att han är en jävligt begränsad spelare. Hans passningsspel och bollkontroll är inget speciellt, och skjuta har han aldrig varit så lysande på. Det som gör honom oerhört användbar för United är dock hans arbetskapacitet och attityd. Oavsett hur illa det går slutar han aldrig springa. Med tanke på de stormöten som väntar United får vi hoppas att Park kommer tillbaka snart, annars kommer det bli tufft. Man kan inte begära att Giggs ska prestera på topp varje match nu, herregud, gubben är 37 år. Någon måste kunna avlasta honom. och Obertan ser inte ut att vara denne någon.

*

Valencia är dock tillbaka i träning, och förhoppningsvis kan han tänkas spela redan i Mars. En god nyhet, men man måste ändå undra: kan Valencia komma tillbaka lika bra som före skadan? Hans spelstil byggde till en stor del på hans explosivitet och snabbhet, och det är sånt som ett benbrott kan förstöra ganska mycket. Om benbrottet inte påverkat honom så ser det väldigt bra ut trots allt, men om han har tappat för mycket så måste United värva en ytter i sommar. Kanske inte Bale, som det spekuleras mycket om, men kanske Jordan Henderson?

*

Om första halvlek har jag bara en kommentar: om fotbollen någonsin vill ge "låg intensitet" ett ansikte så är första halvlek en toppkandidat. Tempot var oerhört lågt, promenadfotbollsklass. Intensitet saknades i överlag, spelarna såg loja och/eller sega ut, och passningsspelet från båda håll var under all kritik; var och varannan pass/cross gick till en motståndare. Chansfattigt också.

*

Andra halvlek fortsatte till en början som den första, men efter en stund bestämde sig Guaraní för att dra upp tempot ett steg (till ungefär nivån där man promenerar men börjar känna trycket i magen och vet att man måste hem och skita snart). Fortfarande gick det relativt långsamt, men Guaraní var det bättre laget då man lyckades pussla ihop spelsekvenser och få till passningar som inte gick till motståndarna. I 74e minuten så borde nog Guaraní haft en straff då deras spelare blev omkullsparkad i straffområdet. Domaren friade dock. Det dröjde till 84e minuten innan en något tilltrasslad situation utanför Guaranís straffområde utmynnade i att bollen låg på en fri yta perfekt strax utanför straffområdet. Danny Santoya behövde bara sätta foten till, och bollen gick i en båge över Guaranís målvakt. Detta innebar att pressen skiftade och att Tolima började få till en viss dominans, som utmynnade i ett par chanser, bl.a. ett 3-mot-2-läge i 88e minuten som man sumpade. Guaraní var aldrig speciellt nära att kvittera.

*

Slutresultat: 1-0 till Deportes Tolima.

*

Rent generellt var det ingen höjdarmatch; inget av lagen spelade speciellt taktiskt, och intensiteten var låg genom hela matchen. Arenan var knappt halvfull heller, vilket troligen bidrog till den låga intensiteten. En intressant sak man kan fundera på är vad som gör att spelarna i den här matchen faktiskt kunde skjuta riktigt bra på långt håll. Just långskott är något som man ser färre och färre av i Premier League numera, och jag tvivlar på att det har att göra med att spelarna blir sämre, eller att det är så taktiskt att de inte får lägen. Det troliga är väl antagligen att det avgörs av vilken boll som används.

-

-

-

Andra matchen: Mexikanska San Luis FC tog emot Paraguayanska Club Libertad på ett halvfullt Alfonso Lastras Ramírez. Personligen tycker jag dessutom att San Luis blå-gul-randiga dräkter var riktigt snygga!

*

Kontrasten gentemot Tolima - Guaraní var uppenbar från avspark: matchen rivstartade i högre intensitet, den sortens intensitet man kan begära av en gruppspelsmatch i Copa Libertadores. San Luis visade direkt att de var det lag som var närmast att få något att hända, då man inledde aggressivt och pressade hårt. Redan efter dryga kvarten kom matchens första bra chans, då en San Luis-spelare dribblade sig förbi två relativt passiva Libertad-mittfältare och sen tjongade iväg en hög, skruvad strumprullare mot mål. Libertads målvakt lyckades dock rädda, i princip på linjen. Några minuter senare, något ologiskt så var det Libertad som inledde målskyttet; Libertad fick en frispark på offensiv planhalva, spelade ut bollen till vänster, och på ett fint inlägg dök Pavlovich upp och skallade in 1-0. Inte helt rättvist.

*

En sak som irriterade mig matchen igenom var vilka glaslirare Libertad verkade vara. Kändes som att i varje duell så låg en Libertadspelare kvar och grät. Mycket irriterande. Den ende som faktiskt lyckades skada sig nämnvärt var Jorge Gonzalez som fick gå ut efter 35-40min. San Luis lyckades innan pausvilan utjämna matchen dock, då Cavallo nickade in 1-1 efter en hörna. Mer rättvist så.

*

Andra halvlek inleddes som den första, med San Luis som det bättre laget. Diverse småchanser avlöste varandra samtidigt som spelet böljade, kvalitéen på passningsspel och tempot rent generellt var bra, i kontrast till föregående match. Libertad hade dock den hetaste chansen då en frispark skruvades tätt utanför i sidan av nätet.

*

Domaren gjorde i överlag ingen vare sig riktigt dålig eller speciellt bra match, men i 53 minuten så blev det kontroversiellt. En Libertadspelare kom igenom i djupled mot en långboll, petade den bredvid en utrusande målvakt och la sig ner som en stendöd elefant. Att han sökte kontakt var löjligt uppenbart då han till och med sträckte ut benet i sidled för att få kontakt. Men domaren föll för fallet och det blev straff. 2-1 på en säker straff; hård och hög mitt i mål då keepern dök åt vänster.

*

Halvleken fortsatte med att San Luis fortsatte pressa och jaga kvittering, samtidigt som Libertads spelare dök såfort de kunde och gärna låg kvar. Libertads målvakt slog mesighetsrekord runt 70e då han vid en hörna slog ihop med en San Luis-spelare i en luftduell... Och blev liggande. Ingen speciellt hård kollision, men målvakten fick tydligen jätteont. Mesigt värre. San Luis försökte med ett byte, men kvitteringsjakten fick sig en törn när sedan tidigare varnade lagkaptenen Ignacio Torres fick ett milt sagt billigt gult kort. Utvisning, och San Luis hopp dog väl i princip. De fortsatte dock att jaga utan framgång. Libertad var nöjda med att bara spela av matchen.

*

Slutresultat: 2-1 till Libertad.

*

Om man jämför matcherna så är skillnaderna ganska extrema. San Luis-Libertad höll oerhört mycket högre tempo, mycket högre intensitet, bättre passningsspel och var generellt på en hel annan nivå än den relativt dåliga matchen mellan Deportes Tolima och Guaraní. Dock har matcherna gemensamt att Paraguyanska spelare verkar vara gjorda av glas, plus att långskotten verkar ovanligt ofta gå på mål. Dessutom tycks de svåra att greppa för målvakterna.

*

Allt i allt så var San Luis-Libertad en bra match, dock med ett något orättvist resultat. San Luis var det lag som ville mest, men hade inga marginaler med sig och ingen större skärpa den sista tredjedelen. Men det är målen som räknas! San Luis kommer sakna sin lagkapten nästa match.

-

-

-

Tredje matchen: Mexikanska topplaget América tog emot Uruguayanska El Nacional på Estadio Azteca, som inte var lika glesbefolkat som Manuel Marillo Toro och Alfonso Lastras Ramírez.

*

Matchen inleddes i ett högt tempo, och América bestämde sig för att rivstarta. Ett flackt inlägg från högerkanten gick rakt igenom två Nacional-försvarare, och Sánchez behövde bara sätta foten till. Målvakten var hyfsat med och borde faktiskt ha tagit bollen, men han totalmissade. 1-0 till América efter bara tre minuter.

*

Första halvlek präglades i stort av böljande spel, där båda lagen utväxlade halvchanser. Den bästa chansen kom i 37e när ett läge liknande det vid målet uppenbarade sig, men volleyskottet från en América-spelare räddades denna gång av en välplacerad Nacional-keeper. Det var ganska klart att América var det lag som hade mest kvalitée, men framför mål var oskärpan total.

*

Andra halvlek så tog América över mer och mer. I 49e minuten fick Vuoso bollen och försökte spela vidare med en klack, men en försvarare bakom blockerade och bollen gled in framför Vuoso istället, så han drog till ett skott. Lågt, svagt skruvat och studsande for det förbi Nacionals målvakt som var på den men inte lyckades styra den på rätt sida stolpen. Nacionals chanser stendog totalt.

*

Kommande halvtimmen visade sig vara relativt segt... América var nöjda med sin ledning och spelade flipper, samtidigt som Nacionals desperation uteblev, istället såg de mest uppgivna ut. Sista fem minuterna fick man se América demonstrera ytterligare av sin oskärpa. Två gånger kom en América-spelare fri: första spelaren fick en passning som han sköt direkt på, högt, högt över mål från gränsen av målområdet. Några minuter senare kom en liknande chans... Och då prickade spelaren stolpen från samma avstånd. América uppvisade samma skärpa som en jävligt billig engångskamera.

*

Slutresultat: 2-0 till América

*

Av de sex lag jag såg spela idag var América det som visade mest klass, helt klart.

*

Den oh-so-hypade Américas-målvakten Guillermo Ochoa, känd främst för sina stats i Football Manager, gjorde en stabil match, inte så mycket mer. Ser ut att vara en hyfsat dominant målvakt utan några direkta svagheter, med reservation för fotspelet som man inte såg mycket av. Bra på att sätta igång spelet snabbt i varje fall. En sak man dock får fråga sig är hur mycket av hans dominans som faktiskt kommer ur tryggheten att spela för moderklubben América. Hur bra han än må vara på Football Manager, så bör nog folk sluta gnälla om att han bör värvas av Manchester United, Real Madrid, Barcelona, Inter eller liknande. Ett sub-topp-lag i Frankrike eller Tyskland eller ett mittenlag i Spanien vore nog det vettigaste kärriärvalet för Ochoa om han vill satsa på en kärriär i Europa.

Valeri, Regueiro, Romero - Caffa

*

För den som nu inte vet/känner igen lagen var detta en match mellan två lag i Argentinas högstaliga.

*

Kontrasterna mot föregående match var ganska stora. I vad som var en tajt och seg mittfältsgegga mellan Fulham och Chelsea, var en vidöppen anfallsmatch mellan Lanús och Sarandí. Ytorna var mycket större mellan dessa två, och spelarna generellt mer bekväma med bollen, även om Sarandí under första halvlek mest spelade sparka-och-spring.

*

Lanús dominerade större delen av matchen, utom en kvarts period omkring 70e till 85e minuten, då Sarandí var det bättre laget. Matchens höjdpunkt inträffade också då, när Juan Pablo Caffa satte en riktigt fin frispark från långt håll. Antagligen det som en gång motiverade Betis att hämta över honom till Spanien.

*

Matchen såg ut som en ganska typisk oavgjord match, där båda lagen hade en period av dominans (om än olika långa perioder), men Lanús var uppenbarligen inte nöjda med oavgjort. Regueiro lyckades sätta en hård studsnick på en chipp från Camoranesi (han har fortfarande kvalitée trots att han flyttat, öh, hem(?)), och på övertid så satte Romero spiken i kistan när han gjorde 3-1 (uselt försvarsspel av Sarandí, en lat försvarare som vandrade omkring och såg slö ut och upphävde offside).

*

Ganska kul också hur dessa fördomar om Sydamerikanska spelare visas stämma efter att man sett en enda match. Varje gång nån får en smäll på benet så rullar han åtta varv. Vad är det egentligen med Sydamerikaner och allt detta rullande? Hjälper det att rulla? Är det kul att rulla? Varför rullar ingen annan? Alla dessa frågor utan svar...

*

AIKs värvningsmål Obolo gjorde ingen kanonmatch för Sarandí direkt, heller. Han var rätt osynlig mest, fast Sarandí hade inte mycket till anfallsspel att tala om heller.

Vad kan man säga... Inte den bästa matchen man sett. Fast inte så oväntat att ett derby utan derbykaraktär blir lite avslaget, speciellt med tanke på båda lagens hackiga form. Spelet inleddes segt, och fortsatte segt. Första halvlek var jämn, och Fulham fick oväntat mycket utrymme. Chelsea verkade framförallt ha problem med att etablera någon form av stabilt kantspel, och Torres och Anelka hade inte många rätt. Chelsea var "tyngre" i andra halvlek och pressade tillbaka Fulham rätt hårt, men avsaknaden av heta chanser var total. Inget av lagen visade någon skärpa eller ens förmåga att skapa heta lägen.

*