*

Okej. Jag hade egentligen tänkt kolla på Argentinos Juniors mot Independiente CD, men då alla streams listade för den matchen länkade till San Martin-Rosario så sket jag i att leta vidare och kollade på den istället. Bra val, visade det sig. (Argentinos mot Independiente slutade 0-0.)

*

Istället för en högstaligamatch fick jag då se ett möte i Primera B Nacional (Argentinas andraliga). San Martin från San Juan drabbade samman med Rosario Central från Rosario på Estadio Ingeniero Hilario Sánchez i San Juan.

*

Matchen började lite avvaktande, och den första händelsen värd att notera var att en av Rosarios spelare var tvungen att byta shorts av någon anledning. Möjligen blev de sönderrivna, fast de såg hela ut? Vem vet.

*

Matchens första chans kom i 10e minuten då Javier Toledo (Rosario) avlossade ett skott som räddades av San Martins målvakt utan större problem. Nästa chans kom i 17e minuten, också ett skott på mål som räddades utan problem (denna gång var det San Martin som fick skjuta dock).

*

Redan i 20e minuten delade domare Carlos Maglio ut matchens första gula kort då Rosarios Guisazola klumpigt fällde en motståndare bakifrån nere vid hörnflaggan. Spelet hade redan då varit hårt, på gränsen till fult, de första 20 minuterna. Domaren valde att sätta ribban högt dock.

*

En lös nick av en San Martin-spelare hann plockas av Rosarios målvakt innan matchens första mål skulle komma. En vanlig långboll for upp på Rosarios planhalva, i nickduellen som följde vann San Martinspelaren, varefter bollen gick till en annan San Martin-spelare längre ner i banan samtidigt som han som nickat passade på att snubbla över motståndaren som ramlat. Den San Martin-spelare som fick bollen slog en fin crossboll in mellan Rosarios mittbackar, där Roberval djupledslöpte, bröstade upp bollen och nickade den i en fin båge över en Rosariomålvakt som var lite för långt ut. 1-0 till San Martin, ett mycket fint mål av Roberval.

*

Chanserna haglade åt båda håll, spelet svängde som ett fyllo på E4:an och det var väldigt hårt. I 33e minuten kom matchens första, inte så oväntade skada då Scatolaro (San Martin) tvingades utgå.

*

Innan halvlekens slut hann såväl Flores (San Martin) som Rivarola (Rosario) dra på sig varsinn varning.

*

Resultatet 1-0 stod sig till halvtid, men det var en rolig match att titta på. Spelarna var inte speciellt taktiskt skolade, utan det var till största del ett spontant man-mot-man där de flesta höll sig till ett ganska stort område runt sin teoretiska utgångsposition. Man kan säga att matchen var jämn då det var många chanser åt båda håll.

*

Andra halvlek inleddes med en hård press från Rosario som helt klart inte var nöjda med att vara i underläge. Minst fem skott/nickar räddades eller missade mål innan Guisazola i 63e drog på sig sitt andra gula kort för hands. Rött kort och Rosario var i underläge. De kommande minuterna eskalerade närkamperna och Alderete (San Martin) och en till San Martin-spelare drog på sig varsitt gult kort. Sen var Alderete klumpig nog att dra på sig ett till (första gula i 65e, andra gula i 68e) och blev utvisad han också. 10 mot 10.

*

Rosario började pressa hårdare och hårdare, men San Martins målvakt tog allt som gick mot mål. Chans efter chans stoppades, tills i 85e minuten, då San Martin kontrade, och ett fint väggspel resulterade i att Cristian Grabinski kunde dunka in 2-0 mellan en utrusande målvakt och närmaste stolpen. Ridå. Man kan inte säga att det var direkt rättvist, då Rosario faktiskt dominerat andra halvlek totalt.

*

Blott tre minuter efter att Grabinski gjort 2-0 så kom Sebastian Penco loss och satte 3-0. Ett resultat som faktiskt inte på något sätt överhuvudtaget speglade matchbilden, där Rosario i en halvlek varit såväl spelmässigt som chansmässigt överlägsna. Men sådan är fotbollen, och Rosario kan i varje fall känna att de inte blev så utklassade som siffrorna indikerar.

*

Man kan väl säga att kvalitéen på lagen var inte den högsta, men det var en ganska rolig match: väldigt svängig, med minst 18 målchanser varav 10+ på mål, åtta gula och två röda kort samt tre mål. Man kan inte begära mycket mer av en andraligamatch.

Valeri, Regueiro, Romero - Caffa

*

För den som nu inte vet/känner igen lagen var detta en match mellan två lag i Argentinas högstaliga.

*

Kontrasterna mot föregående match var ganska stora. I vad som var en tajt och seg mittfältsgegga mellan Fulham och Chelsea, var en vidöppen anfallsmatch mellan Lanús och Sarandí. Ytorna var mycket större mellan dessa två, och spelarna generellt mer bekväma med bollen, även om Sarandí under första halvlek mest spelade sparka-och-spring.

*

Lanús dominerade större delen av matchen, utom en kvarts period omkring 70e till 85e minuten, då Sarandí var det bättre laget. Matchens höjdpunkt inträffade också då, när Juan Pablo Caffa satte en riktigt fin frispark från långt håll. Antagligen det som en gång motiverade Betis att hämta över honom till Spanien.

*

Matchen såg ut som en ganska typisk oavgjord match, där båda lagen hade en period av dominans (om än olika långa perioder), men Lanús var uppenbarligen inte nöjda med oavgjort. Regueiro lyckades sätta en hård studsnick på en chipp från Camoranesi (han har fortfarande kvalitée trots att han flyttat, öh, hem(?)), och på övertid så satte Romero spiken i kistan när han gjorde 3-1 (uselt försvarsspel av Sarandí, en lat försvarare som vandrade omkring och såg slö ut och upphävde offside).

*

Ganska kul också hur dessa fördomar om Sydamerikanska spelare visas stämma efter att man sett en enda match. Varje gång nån får en smäll på benet så rullar han åtta varv. Vad är det egentligen med Sydamerikaner och allt detta rullande? Hjälper det att rulla? Är det kul att rulla? Varför rullar ingen annan? Alla dessa frågor utan svar...

*

AIKs värvningsmål Obolo gjorde ingen kanonmatch för Sarandí direkt, heller. Han var rätt osynlig mest, fast Sarandí hade inte mycket till anfallsspel att tala om heller.