*

Så idag bänkade jag mig för att titta på Al-Jazira mot Al-Sharjah i UAE Pro-League, i brist på annat att göra. Kan inte säga att jag hade några förväntningar överhuvudtaget på matchen, då jag inte vet någonting om ligan.

*

Det stod ganska snabbt klart att spelet väldigt mycket liknade det i Engelska Premier League, om än ett par nivåer långsammare. Passningsspel, presspel, taktik påminde dock mycket om en vanligt match mellan två mittenlag i Premier League.

*

Första tjugo minuterna var en jämn historia, med ungefär lika mycket boll åt båda lagen. Skyttet var däremot från båda sidor uselt: Al-Sharjah sköt högt över med allt och Al-Jazira rullade iväg halvdåliga skott rakt på målvakten. Inget lag kunde sägas ha någon fördel första 20. En annan sak att notera är att väldigt mycket av det som hände hade en utländsk spelare i fokus; båda lagen hade ett par utlänningar (brassar, argentinare, afrikaner), och det var allt som oftast dessa som stod i centrum när något hände.

*

Mycket riktigt, i 21a minuten lyckades inte Al-Sharjahs målvakt hålla ett långskott av en Al-Jazira-spelare, och argentinaren Matías Delgado poppade fram och petade in bollen under målvakten. 1-0 till Al-Jazira. Runt fem minuter hann gå, sen nickade brassen Baré snyggt in ett inlägg via ribban. 2-0 till Al-Jazira, men Al-Sharjah vägrade ge upp. Spelet blev intensivare och chanser skapades åt båda håll, men tre minuter efter 2-0 fick Baré en fin passning, kom igenom och fintade bort målvakten varefter han rundade densamme och la in 3-0. Skillnaden mellan lagen var att Al-Jazira hade förmågan att utnyttja sina chanser.

*

Den kvart som var kvar av första halvlek dominerades av Al-Jazira, som efter tredje målet tog över det mesta, starkt anförda av kaptenen Diaky på mittfältet. Al-Sharjah skapade dock fortfarande spridda halvchanser genom kontringar eller kortvariga spelövertag.

*

En sak som markant skiljde den här matchen från de Sydamerikanska och Europeiska matcher jag sett är att spelarna ville inte ha in en läkare, även när de fått en smäll som valfri spelare i ett Sydamerikanskt eller Europeiskt lag genast vinkat efter en läkare för. Istället fick man flera gånger se spelarna vifta avvärjande till vad som verkade vara domarens fråga om de behövde få in läkare med magisk kylsprej. Det var trevligt att se, då spelavbrott ofta stör matchrytmen.

*

Spelets intensitet fortsatte minska under andra halvlek då Al-Sharjah såg ut att mer och mer ge upp. När Al-Jaziras lagkapten Diaky fick gå av i 65e (efter att ha fått en smäll, troligen inte pga den då, men för att sparas till senare matcher antar jag) så blev det mer av ett ställningskrig.

*

Tio minuter senare fick även Baré gå av, vilket i mångt och mycket sa rakt ut att Al-Jazira var nöjda med resultatet och att Al-Sharjah i princip gett upp helt och hållet. I 74 minuten visade domaren dålig koll då han inte varnade eller ens blåste frispark då Al-Sharjahs målvakt plockade ner en bakåtlobb.

*

Domaren tillät ganska hårt spel också, och visade inte ens korten när två spelare började bråka. Det enda sevärda i andra halvlek var hur Al-Jaziras brasseanfallare Oliveira snurrade upp fyra Al-Sharjah-spelare som såg ganska vilsna ut.

*

Matchen var spelmässigt jämn fram tills Al-Jazira gjorde sitt tredje mål, och andra halvlek var ett ställningskrig. Den stora skillnaden var att de lägen Al-Jazira fick, utnyttjade de, medans Al-Sharjah inte hade förmågan att göra detsamma. Baré i Al-Jazira överträffade klart landsmannen Marcelo i Al-Sharjah.