*

Ganska intressant att América, Chivas och Monterrey, som är tre av Mexikos absolut största klubbar, delar samma tröjsponsor, nämligen matkedjan Grupo Bimbo. Fem klubbar i Mexikanska högstaligan har Coca-Cola som en sekundär tröjsponsor och ytterligare två har Pepsi.

*

Wes Brown har gjort 5 mål under sin 13 år långa kärriär. Det är lika många som Gary Neville gjorde på 400 matcher. Ganska lite för spelare som mest spelat ytteraback.

*

Om första halvlek har jag bara en kommentar: om fotbollen någonsin vill ge "låg intensitet" ett ansikte så är första halvlek en toppkandidat. Tempot var oerhört lågt, promenadfotbollsklass. Intensitet saknades i överlag, spelarna såg loja och/eller sega ut, och passningsspelet från båda håll var under all kritik; var och varannan pass/cross gick till en motståndare. Chansfattigt också.

*

Andra halvlek fortsatte till en början som den första, men efter en stund bestämde sig Guaraní för att dra upp tempot ett steg (till ungefär nivån där man promenerar men börjar känna trycket i magen och vet att man måste hem och skita snart). Fortfarande gick det relativt långsamt, men Guaraní var det bättre laget då man lyckades pussla ihop spelsekvenser och få till passningar som inte gick till motståndarna. I 74e minuten så borde nog Guaraní haft en straff då deras spelare blev omkullsparkad i straffområdet. Domaren friade dock. Det dröjde till 84e minuten innan en något tilltrasslad situation utanför Guaranís straffområde utmynnade i att bollen låg på en fri yta perfekt strax utanför straffområdet. Danny Santoya behövde bara sätta foten till, och bollen gick i en båge över Guaranís målvakt. Detta innebar att pressen skiftade och att Tolima började få till en viss dominans, som utmynnade i ett par chanser, bl.a. ett 3-mot-2-läge i 88e minuten som man sumpade. Guaraní var aldrig speciellt nära att kvittera.

*

Slutresultat: 1-0 till Deportes Tolima.

*

Rent generellt var det ingen höjdarmatch; inget av lagen spelade speciellt taktiskt, och intensiteten var låg genom hela matchen. Arenan var knappt halvfull heller, vilket troligen bidrog till den låga intensiteten. En intressant sak man kan fundera på är vad som gör att spelarna i den här matchen faktiskt kunde skjuta riktigt bra på långt håll. Just långskott är något som man ser färre och färre av i Premier League numera, och jag tvivlar på att det har att göra med att spelarna blir sämre, eller att det är så taktiskt att de inte får lägen. Det troliga är väl antagligen att det avgörs av vilken boll som används.

-

-

-

Andra matchen: Mexikanska San Luis FC tog emot Paraguayanska Club Libertad på ett halvfullt Alfonso Lastras Ramírez. Personligen tycker jag dessutom att San Luis blå-gul-randiga dräkter var riktigt snygga!

*

Kontrasten gentemot Tolima - Guaraní var uppenbar från avspark: matchen rivstartade i högre intensitet, den sortens intensitet man kan begära av en gruppspelsmatch i Copa Libertadores. San Luis visade direkt att de var det lag som var närmast att få något att hända, då man inledde aggressivt och pressade hårt. Redan efter dryga kvarten kom matchens första bra chans, då en San Luis-spelare dribblade sig förbi två relativt passiva Libertad-mittfältare och sen tjongade iväg en hög, skruvad strumprullare mot mål. Libertads målvakt lyckades dock rädda, i princip på linjen. Några minuter senare, något ologiskt så var det Libertad som inledde målskyttet; Libertad fick en frispark på offensiv planhalva, spelade ut bollen till vänster, och på ett fint inlägg dök Pavlovich upp och skallade in 1-0. Inte helt rättvist.

*

En sak som irriterade mig matchen igenom var vilka glaslirare Libertad verkade vara. Kändes som att i varje duell så låg en Libertadspelare kvar och grät. Mycket irriterande. Den ende som faktiskt lyckades skada sig nämnvärt var Jorge Gonzalez som fick gå ut efter 35-40min. San Luis lyckades innan pausvilan utjämna matchen dock, då Cavallo nickade in 1-1 efter en hörna. Mer rättvist så.

*

Andra halvlek inleddes som den första, med San Luis som det bättre laget. Diverse småchanser avlöste varandra samtidigt som spelet böljade, kvalitéen på passningsspel och tempot rent generellt var bra, i kontrast till föregående match. Libertad hade dock den hetaste chansen då en frispark skruvades tätt utanför i sidan av nätet.

*

Domaren gjorde i överlag ingen vare sig riktigt dålig eller speciellt bra match, men i 53 minuten så blev det kontroversiellt. En Libertadspelare kom igenom i djupled mot en långboll, petade den bredvid en utrusande målvakt och la sig ner som en stendöd elefant. Att han sökte kontakt var löjligt uppenbart då han till och med sträckte ut benet i sidled för att få kontakt. Men domaren föll för fallet och det blev straff. 2-1 på en säker straff; hård och hög mitt i mål då keepern dök åt vänster.

*

Halvleken fortsatte med att San Luis fortsatte pressa och jaga kvittering, samtidigt som Libertads spelare dök såfort de kunde och gärna låg kvar. Libertads målvakt slog mesighetsrekord runt 70e då han vid en hörna slog ihop med en San Luis-spelare i en luftduell... Och blev liggande. Ingen speciellt hård kollision, men målvakten fick tydligen jätteont. Mesigt värre. San Luis försökte med ett byte, men kvitteringsjakten fick sig en törn när sedan tidigare varnade lagkaptenen Ignacio Torres fick ett milt sagt billigt gult kort. Utvisning, och San Luis hopp dog väl i princip. De fortsatte dock att jaga utan framgång. Libertad var nöjda med att bara spela av matchen.

*

Slutresultat: 2-1 till Libertad.

*

Om man jämför matcherna så är skillnaderna ganska extrema. San Luis-Libertad höll oerhört mycket högre tempo, mycket högre intensitet, bättre passningsspel och var generellt på en hel annan nivå än den relativt dåliga matchen mellan Deportes Tolima och Guaraní. Dock har matcherna gemensamt att Paraguyanska spelare verkar vara gjorda av glas, plus att långskotten verkar ovanligt ofta gå på mål. Dessutom tycks de svåra att greppa för målvakterna.

*

Allt i allt så var San Luis-Libertad en bra match, dock med ett något orättvist resultat. San Luis var det lag som ville mest, men hade inga marginaler med sig och ingen större skärpa den sista tredjedelen. Men det är målen som räknas! San Luis kommer sakna sin lagkapten nästa match.

-

-

-

Tredje matchen: Mexikanska topplaget América tog emot Uruguayanska El Nacional på Estadio Azteca, som inte var lika glesbefolkat som Manuel Marillo Toro och Alfonso Lastras Ramírez.

*

Matchen inleddes i ett högt tempo, och América bestämde sig för att rivstarta. Ett flackt inlägg från högerkanten gick rakt igenom två Nacional-försvarare, och Sánchez behövde bara sätta foten till. Målvakten var hyfsat med och borde faktiskt ha tagit bollen, men han totalmissade. 1-0 till América efter bara tre minuter.

*

Första halvlek präglades i stort av böljande spel, där båda lagen utväxlade halvchanser. Den bästa chansen kom i 37e när ett läge liknande det vid målet uppenbarade sig, men volleyskottet från en América-spelare räddades denna gång av en välplacerad Nacional-keeper. Det var ganska klart att América var det lag som hade mest kvalitée, men framför mål var oskärpan total.

*

Andra halvlek så tog América över mer och mer. I 49e minuten fick Vuoso bollen och försökte spela vidare med en klack, men en försvarare bakom blockerade och bollen gled in framför Vuoso istället, så han drog till ett skott. Lågt, svagt skruvat och studsande for det förbi Nacionals målvakt som var på den men inte lyckades styra den på rätt sida stolpen. Nacionals chanser stendog totalt.

*

Kommande halvtimmen visade sig vara relativt segt... América var nöjda med sin ledning och spelade flipper, samtidigt som Nacionals desperation uteblev, istället såg de mest uppgivna ut. Sista fem minuterna fick man se América demonstrera ytterligare av sin oskärpa. Två gånger kom en América-spelare fri: första spelaren fick en passning som han sköt direkt på, högt, högt över mål från gränsen av målområdet. Några minuter senare kom en liknande chans... Och då prickade spelaren stolpen från samma avstånd. América uppvisade samma skärpa som en jävligt billig engångskamera.

*

Slutresultat: 2-0 till América

*

Av de sex lag jag såg spela idag var América det som visade mest klass, helt klart.

*

Den oh-so-hypade Américas-målvakten Guillermo Ochoa, känd främst för sina stats i Football Manager, gjorde en stabil match, inte så mycket mer. Ser ut att vara en hyfsat dominant målvakt utan några direkta svagheter, med reservation för fotspelet som man inte såg mycket av. Bra på att sätta igång spelet snabbt i varje fall. En sak man dock får fråga sig är hur mycket av hans dominans som faktiskt kommer ur tryggheten att spela för moderklubben América. Hur bra han än må vara på Football Manager, så bör nog folk sluta gnälla om att han bör värvas av Manchester United, Real Madrid, Barcelona, Inter eller liknande. Ett sub-topp-lag i Frankrike eller Tyskland eller ett mittenlag i Spanien vore nog det vettigaste kärriärvalet för Ochoa om han vill satsa på en kärriär i Europa.